Jag lever & jag andas & jag fungerar igen

 
Wow, det börjar bli tradition för mig att uppdatera er med ett inlägg per vecka. Skärpning, Angelica!
Först & främst vill jag bara tacka er för att ni fortfarande kikar in trots att min uppdatering varit så fruktansvärt dålig det senaste halvåret, särskilt nu i maj. Ni är helt fantastiska som står ut med det & det betyder faktiskt väldigt mycket för mig att ni har stöttat så fint som ni gjort. All kärlek till er!
 
Annars har jag hunnit göra massor & samtidigt absolut ingenting. Jag har som sagt varit hos Johanna, stresskrivit på min B-uppsats, men också varit på dejt, grillat hos föräldrarna & utflyttningsfestat hos Johanna tillsammans med hennes vänner & underbara Rickard samt firat morsdag & jobbat. Ångesten finns fortfarande i bakgrunden, men den är inte alls lika stark som förut, vilket gör att jag kan återgå till att leva någorlunda igen. & vet ni vad, i torsdags var jag helt ångestfri & kunde engagera mig helt & hållet i kvällens dejt utan att behöva trycka ner det konstanta orosmolnet som jag annars går runt med! Det har inte hänt på jag vet inte hur länge ..

Helveteshelg

 
Hörrni, den här helgen har faktiskt varit sååå dålig. Förlåt för negativitet, men jag har alltid sagt att jag tänker vara ärlig & inte överdrivet rosafluffig i bloggen, so here it goes. Jag hade ju en hemtenta för ett tag sen, på grund av ångestpåslag lyckades jag aldrig genomföra den vilket resulterade i att jag fick göra en ny som jag satt med över helgen. Jag läser ju ekonomisk historia den här terminen & i den ingår kvantitativ metod (alltså statistik). Jag & siffror har aldrig varit vänner, men eftersom att jag tycker att ekonomisk historia är intressant & kursansvarige menade på att man inte behövde vara bra på matte valde jag det ändå. Stort misstag, för man behöver visst förstå sig på matte, gärna ha bra förkunskaper & jag fattar verkligen ingenting. Så även den här tentan gick åt skogen även om jag satt med den hela helgen & svettades av ångest över den. Förutom det har den här terminen - som ni vet - varit ett rent helvete i övrigt på grund av massa ångest, mediciner, insättningsbiverkningar, kris i privatlivet and so on. Detta har resulterat i att jag har samlat på mig en hög med rester & får jag inte dom klara (inklusive blir godkänd på den där förbannade hemtentan) får jag inget CSN under nästa termin. Jag har över sommaren på mig, men just nu känns det hopplöst. Jag förstår ju helt enkelt inte & lärarna är tyvärr inga hejare på att förklara på ett enkelt sätt för oss som inte förstår statistik lika snabbt & lätt ..
 
Nåja, idag fick jag åtminstone en paus i min ångest när Johanna lyckades dra ur mig ur min lägenhet & få mig att åka till henne. Fina, fina Johanna som alltid tar så fint hand om mig när jag verkligen inte orkar. Idag bjöd hon på mat, cigg, energidricka, choklad, underbart sällskap & en promenad genom Uppsala. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om jag inte hade henne.

River Island



VÅRTRENDER
 
Striped Bag | Earrings | Sunglasses | Black Jeans | Jeans | Black Top | Blazer | Blue Frill | Pink Twist
 
Sponsrat inlägg

Alltså hörrni, hur snygga är inte dom här grejerna från River Island nu till våren? Rippade jeans tillsammans med volanger kan ju verkligen bli hur snyggt som helst! Är dessutom lite kär i den där väskan, den kan gärna få flytta in hos mig, hehe.

Dagarna går

 
Min helg var verkligen sååå fin. Som jag skrev sist skulle vi till Älta på släktträff & då hade även min ena moster sin muslimska vigsel. Det var otroligt vackert & hennes & mannens dräkter var så väldigt fina så jag tror vi alla storknade lite. Maten var självklart lika fantastisk som vanligt!
 
Annars då? Var ut med några kursare på ett glas i måndags, vilket var väldigt trevligt. Igår åkte jag en stund till mina föräldrar för att mysa & äta middag & idag har jag varit på sista insparksmötet innan sommaren. Mer än så har jag egentligen inte gjort. Jag orkar liksom inte riktigt lika mycket som jag gjorde förut, vilket jag - som jag tidigare skrivit - har så väldigt svårt att acceptera. Men det är så nu, jag försöker att förstå det & lyssna på kroppen & psyket så gott jag bara kan. 

12/5

Godkväll på er! 

Har haft en superbra dag, faktiskt. Började med att åka in till stan vid två för att träffa Hanna på en fika. Vi satte oss på mitt lilla guldkorn Årummet. Dels har dom supergott fika, men det är också väldigt lugnt och trevligt. Vi växlade mellan att sitta inne och ute. Solen har återvänt till Uppsala, men det är fortfarande rätt blåsigt och småkyligt. Vi satt verkligen och snackade om allt och inget tills det var dags för mig att hoppa på bussen till jobbet och sedan dess har jag jobbat 17-21. Nu är jag på g hem och ska försöka komma i säng hyfsat för imorgon är det släktträff i Älta, vilket också ska bli väldigt kul! 


17 timmar senare

// Tröja - Dorothy Perkins // Jeans - Gina Tricot // Keps - Adidas //
 
Idag är tröttheten inte nådig. Igår gick jag nämligen på ett 17 timmars arbetspass (!) & åkte nu på morgonen till mina föräldrar för att hämta med mig Sergio hem. Vi har visserligen sovande jour, men jag har ju svårt att sova & kan inte gärna ta mina sömntabletter när jag är under jour så det blev inte mycket sömn. Som resultat är jag alldeles rödmosig & har ringar stora som jupiter under ögonen, som ni ser, haha. 
 
Annars då? Landade hemma för någon timme sedan & slängde in en tvätt på direkten. Jag har så mycket tvätt så ni anar inte & jag kommer knappt vara hemma i helgen .. Snart ska jag koka lite nudlar & titta på Orange is the new Black. Blir en väldigt lugn dag idag, vilket jag tycker ska bli sååå skönt!

Psykisk ohälsa har inget ansikte


I september samma år som jag tog studenten började jag jobba på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade. Sedan dess har jag jobbat mest inom SoL (socialpsykiatrin), men hann även hoppa in lite på våningen med LSS när dom hade kort om personal. För ett par veckor sen fick jag ett nytt jobb och jobbar nu endast inom LSS. I snart tre år har jag alltså jobbat som boendeassistent, vårdare, behandlingsassistent - titlarna är många även om jag aldrig utbildat mig. 

Jag antar att det är därför så många nyfikna bekanta och vänner har ställt mig den underliga frågan; "hur ser psykisk ohälsa ut?". Först förstod jag inte frågan, men ju fler gånger den ställdes började det gå upp för mig att frågan, hur oskyldigt den än framställdes, handlade till mestadels om fördomar. Människorna som frågade ville nästan alltid veta hur man såg att en människa hade ett psykiskt funktionshinder, för än idag tror många att man ska kunna se det direkt när man träffar personen och kopplar sorgligt nog fortfarande ihop psykisk ohälsa med galenskap. Jag vet inte hur många gånger jag fått en medlidande blick och ett långt ojande om hur jobbigt det måste vara för mig att jobba med sådant och hur rädd jag måste vara som jobbar med så farliga människor, för någon med psykisk ohälsa måste ju vara både våldsam och opålitlig. 

Det där har gjort mig så ledsen. Det gör mig fortfarande ledsen. Att alla dessa hemska fördomar lever kvar. Och så ofta jag bara orkar försöker jag ta diskussionen. 

Psykisk ohälsa har inget ansikte. Ett psykiskt funktionshinder betyder inte att någon är galen eller farlig. Ett psykiskt funktionshinder är precis vad det heter; ett funktionshinder. Inte något som gör en person till mindre människa än någon annan. 

Människorna jag har jobbat med genom åren - sammanlagt runt 45 olika individer - är bland dom härligaste jag någonsin träffat. Dom har ett sätt att se på livet som människorna som ställt den dumma (ovanstående frågan) oftast inte har. Även om jag sett så hemskt mycket dåligt mående har jag också fått se hur dom omfamnar glädjen när den kommer, och oftast, lever livet så bra dom kan med dom möjligheter dom har. 

Människorna som frågar om den psykiska ohälsans ansikte tror mig oftast inte när jag påpekar att även jag är del av det där ansiktet dom tror ska finnas. Dom menar att "men Angelica, du funkar ju i samhället. Du jobbar och pluggar, det kan man inte om man är psykiskt sjuk". Inte vet dom om att jag stundtals lider av ångest och dippar som ibland blir till en depression. Inte vet dom att första gången jag träffade en kurator - vid elva-tolvårsåldern - blev jag remitterad till BUP som akutfall. 

Men det handlar egentligen inte om mig, utan om alla där ute som lever med någon typ av psykiskt funktionshinder. Vi är inte ett och samma ansikte. Vi är individer, människor. Människor av kött och blod, med tankar och känslor och olika talanger, färdigheter, styrkor och rädslor. Precis som vilken annan som helst. Oavsett om man klarar sig själv eller behöver stöd i vardagen på något vis. Att lida av något psykiskt gör inte att vi automatiskt blir ett och samma gemensamma ansikte. Vi har ansikten med våra egna drag. Psykisk ohälsa har inget ansikte. 


Äntligen bättre

 
Hej hörrni. 
Nu är jag här igen efter ännu en oväntad paus. Jag ska försöka bättra mig på den fronten, men ska jag vara ärlig har jag inte mått helt hundra & därför har det varit tomt här. Jag har bara spenderat helgen hemma i ett försök att få ordning på mitt stundtals trassliga psyke. I torsdags jobbade jag & åkte sedan hem till en person jag träffade en del förut för att chilla & äta sushi. 
 
Jag börjar iallafall äntligen må bra igen efter den här helveteshösten & vintern. Fick ett litet bakslag nu i helgen, men rent generellt börjar jag äntligen kunna känna att jag ändå är okej. Ni anar inte hur skönt det är att kunna säga det! Hur som, nu är jag tillbaka som vanligt igen & hoppas att ni har fått en underbar helg med massa sol! Kram

Solig brunch hemma

// avokado med salladskrydda & löskokt ägg //
 
Sådär hörrni, nu är valborgsveckan över & jag är hemma i min lägenhet med katten igen. Jag hade alldeles för trevligt för att komma ihåg att fota en massa i söndags, men det är möjligt att det kommer upp någon halvtaskig mobilbild från det framöver, hehe. 
 
Annars då? Jag slapp baksmällan & var bara lite extra trött, vilket var sååå skönt. Nu har jag äntligen tvättat mitt hår (haha), duschat & slängt i mig en snabb brunch. Vädret är fortfarande helt fantastiskt här, så jag satte mig faktiskt ute & njöt av solen. Hur skönt är inte det, att kunna sitta ute & mumsa på sin brunch?! Snart är det dags att slänga på mig kläder & åka iväg någon timme på insparksmöte, sen hem & fixa middag. Efter det är det mer eller mindre sängen som gäller då jag har morgonjobb imorgon. Ändå skönt att gå tillbaka till lite rutiner! Hade ni en fin valborg, vad gjorde ni?