angelicawahlin
angelchanelle
Min partner in crime is back
 

Bilderna ovan säger nog det mesta. Jag har äntligen fått min älskade iPhone lagad. Känns sååå himla skönt! Nu kan jag äntligen ta helt okej bilder även när jag inte har släpat med mig kameran, använda emojis och allt annat skoj som man inte kan med en android. Dagens höjdpunkt, typ.

Tisdagsföreläsning
// kan vi alla skratta åt mitt sorgliga försök till att ta en smybild på föreläsningen? ibland får man skratta åt sig själv //
 
Hej hörrni! Här sitter jag på föreläsning & tappar bort mig totalt. Sov sååå dåligt inatt, knappt en blund, så hjärnan är verkligen inte med mig idag. Men men, ibland har man sådana dagar. Efter föreläsningen ska jag träffa A & äta sushi i inväntan på min läkartid vid 14.15. Jag har ju haft kontakt med både psykologer & kuratorer under en stor del av min uppväxt, men nu börjar en slags nervositet (?) ändå smyga sig på, så jag är glad att jag får sällskap & lite distraktion innan läkaren & också så tacksam över att mamma tog ledigt för att kunna möta mig & gå till läkaren med mig. 
 
 
 
Fluffy birthdayboy
// soldyrkande kung Sergio på sin tron gjord av mattes favoritskor //
 
För två år sedan föddes den här luddbollen hos Loveline's i ett område i Norrköping som jag bott i när jag var liten. Han blev lik sin pappa & fick namnet Sergio Taccini. Ett par månader senare såg jag honom & hans bröder för första gången, efter att ha letat katt ett tag utan större lycka & ha hunnit besöka en annan perseruppfödare innan. Jag bestämde mig rätt fort för att jag skulle ha någon av hans bröder - i jämförelse med dom var Sergio något av en ful ankunge, tyckte jag då. Jag hörde av mig till uppfödaren eftersom att jag ändå var hos mitt ex i Norrköping. Jag skrev lite om hur min vardag såg ut, hur jag bodde osv. Ganska snabbt fick jag ett svar. Vi var välkomna att kolla, men efter att ha läst min presentation trodde hon att den svartvita kattungen skulle passa mig bäst.
 
Ett par dagar senare åkte vi dit, jag & mitt ex. Vi möttes i dörren av x antal vuxna persers & ett par kattungar, men det svartvita trynet syntes inte till. Vi fick hälsa på alla kissar innan vi blev invisade i vardagsrummet där en liten svartvit boll snarkade djupt. När jag försiktigt klappade honom vaknade han till & spann nöjt. När jag slutade klappa följde han sömndrucket efter min hand för att få mer gos. Jag fick lyfta upp honom & då var jag hans, han var min. Han spann nöjt & ville inte gå ner när det var dags för oss att gå. Jag meddelade på plats att "han är kissen med stort K", la över tingningsavgiften på vägen hem & ungefär en vecka senare hjälpte mina föräldrar mig att få hem honom.
 
Nu är han alltså två år & jag har aldrig mött en underbarare katt. Han har sån otrolig personlighet & är bäst på att vara petty. Jag skojar inte ens. Han är så sjukt petty ibland, så det finns inte. Ibland gör han mig galen. Han älskar mat & godis & han tigger. Med jämna mellanrum snubblar jag över honom & slår i mig någonstans i ett försök att inte trampa på honom. Men jag snubblar över honom för att han vill vara där jag är. Han är min lilla svans. Han är mitt trogna sällskap under mina ångestfyllda insomnianätter. Han somnar alltid med mig & när jag vaknar är han där. Mår jag dåligt ligger han gärna på mig & spinner lite extra. Väntar på mig vid dörren när han hör mig komma.
 
Tänk att ett djur kan ge en så mycket. Det låter kanske löjligt, för här har ni mer eller mindre en kärleksförklaring till en katt, men han ger så mycket kärlek. & även om jag ibland hotar honom med att göra om honom till en pälsmössa om han inte skärper sig ångrar jag egentligen inte en sekund att jag köpte den här lilla fåntratten.
 
Grattis mattes älskling!